Du har det på tungan, men det kommer inte fram. Försöker att säga det ändå – det blir fel. Tänker att du ska gå tillbaks till början, rota igenom hur det var, för att komma fram till det det ska bli. Ger upp. Börjar om, den här gången tar du med alla möjliga åsikter. Du frågar dina vänner, du kollar historieböckerna, du börjar skissa på en formulering, det blir ändå inte riktigt såsom du känt. Tiden går. Det börjar bli jobbigt, du har berättat för andra hur bra din tanke var, nu har du glömt den. Kanske du inte ska hålla på med sånt här. Du börjar fundera på att backa ur, säga att det inte var en bra idé och att du gått vidare. Rädda ansiktet.
Sen, plötsligt, i duschen, väller idéerna fram. Du kommer exakt ihåg ursprungsidén och du ser hur den ska förbättras. Blöt, naken men lycklig står du i köket och skriver för glatta livet.
Det är en process som nästan alltid går genom samma steg, känner du igen den så har du kontakt med barnet i dig, och vi har något gemensamt.
Its on the tip of your tongue, but you can´t quite get it. You say it anyway, but it´s not right. Maybe if you go back to the beginning, to see what you where thinking, to remember what it was meant to be. You give up. Start again, this time taking other peoples advice, you ask your friends, you consult history, a sentence starts to take shape, but it doesn't quite feel like it did. Time flies. It is starting to annoy you, you have told others how great your idea was, now you´ve forgotten it. Doubt creeps in, maybe you should´t be doing stuff like this. You plan your retreat, claim it wasn´t such a good idea, and you have moved on. Face saved.
Then suddenly, while taking a shower, the ideas pour out. You remember the original idea, precisely, and understand how to improve it. Wet, naked and happy you´re standng in the kitchen writing frantically.
It´s a familiar process that almost always goes through the same steps. If you are like this, the child lives strongly within you, and we have something in common.
Mob 0708 16 03 30